Den vita pärlan manar oss att våga börja om
på nytt.
Den här pärlan kommer så naturligt efter jagpärlan och den är så "fin att få göra",
att få bli buren och det här blå i bakgrunden är som en ström av vatten som aldrig slutar rinna utan det är färskt och levande.
Samtidigt blev den väldigt gullig, precis som jag tänker små barn som bär sina dopkläder.
Guldfärgen symbolisera värme och omhuldande på gott sätt-något som vill bara väl.
Den rymmer dopets
löfte om obegränsad nåd och förlåtelse.
Det är aldrig för
sent. Vi behöver få höra
och känna att vi är älskade.
Att vi duger, både när vårt självförtroende är på
topp och
de gånger vi tappar tron på oss själva.
Den vita doppärlan påminner om
dopet. Doppärlan inbjuder oss till att
börja om på nytt varje dag. Vi får vända
oss till Gud och lämna det vi inte orkar och det som blev fel vi får be om och
ta emot förlåtelse.
När
regnet faller över marken tvättas den ren och får nytt liv.
På
samma sätt översköljs vi av Guds förlåtelse.
Genom
förlåtelsen förnyas och växer vår gemenskap, med varandra,
med
skapelsen och med Gud.
Ta den vita doppärlan i din hand.
Vi söker alla
på olika sätt efter uppskattning
-bekräftelse på att vi är rätt, att vi duger.
Dopet talar
till mig om att jag redan har fått allt det där.
Mer älskad,
mer perfekt än den dag då jag döptes kan jag inte bli.
Grip om doppärlan och be
för barnet djupt inom dig :
Säg Gud, här är jag, ditt
barn.
Om jag duger för dig,
duger jag för mig och andra.
Bön: Känn ingen oro, känn ingen ängslan, Gud, din Gud,
bär allt.
Möt mig nu som den jag är.
Psalm 767
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar