"Hoppet!"

Hoppet är det sista som lämnar än sägs det! Att bli bitter är något jag hoppas att jag slipper få uppleva! Häromdagen så var det en person som berömde mitt engagemang och uttryckte min "glimt i ögat", det kändes roligt! Förresten har det varit flera som på något litet sätt uppmärksammat mig och talat om det för mig, ibland kan jag uppleva "som en törst av feedback". Det finns många som är avundsjuka och det förstår jag inte! Det kan ta sig konstiga uttryck ....fast mest i tystnadens tecken -Det är det mest olidliga som finns!! Likgiltigheten som övergår i tystnaden.Det gör bara mer skada!! Det gör mig också så frustrerad!

Jag har fortfarande så mycket att ge och jag längtar efter att få utvecklas och få upptäcka mer av mina talanger och gåvor!
När jag tror på en ide' ger jag järnet och jag brinner ofta för saker som är viktiga. Jag är så oerhört glad över det här med mitt skapande,att jag "hittar " uttryck och vågar anta utmaningar! Ibland önskade jag att jag kunde ha mer tid till det! Den sista tiden har jag tänkt väldigt intensivt åt den tanken och drömt mig bort till målarsakerna!! För mig är färg, form uttryck och förståelse viktiga, dessutom är miljöer livsviktiga! Ibland eller rätt ofta styr mina pedagogiska förmågor för mycket! Istället för att vara fri i tanken och bara vara! Eller är det för jag är " stora syster!"

Men tillbaka till hoppet, jag hoppas på morgondagen...
Det finns så mycket att få upptäcka och längtan är stark att få pröva fler tekniker och uttryck. Dessutom blir mitt nätverk med skapande medmänniskor större och det är så roligt! Jag år träffa så spännande människor som äger liknande längtan som jag, och att få spegla sig i andra gör att man vandra en stund på samma väg... Det roliga är också att många vänner jag har,ja det är mina nyvunna vänner i olika åldrar och från olika kulturer. Jag känner mig "rik" och lycklig!

Jag känner också att min färgskala blir starkare och starkare... Tillåt mig!
Sant är att jag vågar vara den jag är och påverkas inte så lätt av andras åsikter,kanske att jag är trygg som människa nuförtiden! Det känns skönt.
Det finns längtan i hoppet!